Jaha, så har ännu ett år gått. Fort dessutom. Och inte hann man med allt man tänkt sig. Så mycket annat kom emellan…
Känns det igen? Förmodligen.
Vi är många som ser ett årsskifte som ett avslut. Det gamla som kanske inte helt igenom blev så bra är nu historia och kan läggas till handlingarna.
Gott så. Men nyåret blir också ett avstamp med plats för nya drömmar och högre ambitioner. Den här gången ska allt bli bättre, eller hur? Man ska skärpa sig, ta större ansvar för både sig själv och andra. Man ska unna sig mer roliga saker och bry sig mer om sina nära.
Fint. Börja med dig själv och dem du älskar. Om alla gjorde mer gott i sin egen lilla värld, skulle mycket annat också bli bättre. Varje människa som hatar lite mindre sprider mer ljus omkring sig.
Men utmaningarna är förstås större än så. Världen står i brand. Just nu sprider terrorhot, flyktingkris och klimatförändringar oro bland oss alla. En oro som ofta förlamar och får oss att vända blicken inåt. Vi har väl nog med vårt.
Inte minst sker det här i Umeå.
Tiggarna, vad gör de här? Kan de inte åka hem igen? De skitar ner och stör vår trivsamma stad. Låt Rumänien ta hand om sina egna medborgare – det är väl inte vårt problem, eller?
Och flyktingarna; varför ska just vi här i Sverige och Umeå ta emot all världens flyktingar? Om inte resten av Europa gör det, ska inte heller vi göra det. Vi måste ju värna vårt eget först – allt som vi själva byggt upp och som nu kan hotas av andra.
Men klimatet då? Ja, det är ju hemskt det som sker, men vad spelar det för roll vad lilla jag gör? Eller ens vad vi 120 000 Umeåbor gör? Om inte amerikanarna, indierna och kineserna ställer om har det väl ingen betydelse vad vi gör.
Så kan man fortsätta raljera. Varför ska vi om inte…?
Men det håller inte. Förändring börjar alltid här. Och varför inte nu, när ett nytt oskrivet år ändå står för dörren?
Umeå är en bra plats att leva på. Öppen och vänlig. Men 2015 hände något som grumlade bilden. Klyftan mellan stadens styrande och de engagerade gräsrötterna tycks ha ökat. Maktspråk har ställts mot idealism. Mångas tro på Umeå som en öppen och vänlig stad har fått sig en törn, besvikelserna har radat upp sig. En del av detta kan du läsa in i ovanstående rader.
Nyårslöften är bra. Vi borde lova bättring oftare. Helst varje dag. Påminna oss om att livet inte är för evigt och ska saker och ting förändras är det lika bra att börja nu.
Det gäller också människor med makt. Framför allt människor med makt.
Så, Umeåpolitiker, låt detta skifte mellan det gamla och det nya bli en möjlighet att också göra skillnad.
Låt 2016 bli året då vi öppnar famnen för EU-migranterna, då tiggarbarnen får gå i skola och deras föräldrar erbjuds meningsfulla sysslor.
Låt 2016 bli året då vi säger JA till de flyende barnen. Då vi bjuder in i stället för att stänga ute.
Låt 2016 bli året då vi bygger nya cykelleder och annat för att minska utsläpp och bromsa den globala uppvärmningen.
Låt 2016 bli året då unga kulturskapare åter kan se att ord och handling hör samman.
Låt 2016 bli ett mycket Gott Nytt År!
